Göteborgsposten – 25 maj 1861, sida 1

Våra olyckliga vänners undergång beror måhända af en indiskretion. — Huru? frågade Blanche, vår mor... — Jag kan ej vidare förklara mig nu, genmälte grefven; jag beder er vara tysta, viljen j lofva mig det? — Ehuru vi ej förstå skälet, hvarför ni så talar, lofva vi dock, sade Lonore. — I morgon, återtog grefven, skola vi sluta detta samtal, men. . . jag träffar i morgon Charles och Henri... han j ingenting att lemna mig för dem i utbyte mot det bref j fått? Och då de båda unga flickorna tvekade om hvad de skulle svara, fortfor hr de Sommes: — Betänken blott, i hvilken förfärlig moralisk belägenhet de måste nu befinna sig. Betänken, att j ären skyldiga dem upprättelse . .. En enda rad af er hand skulle återfästa dem vid hoppet . .. ah! j skolen ju icke tillbakavisa den bön, som jag i deras namn ställer till er... Grefven kastade en snabb blick omkring sig och blef vid ett fönster varse ett litet bord, på hvilket fanns nödigt skrifmaterial; han bar det hastigt fram till flickorna. — Hvad frukten j ? sade han med smekande stämma. Blanche hade fattat en penna; hennes syster gjorde likaledes. De båda flickorna skrefvo. Grefven såg på dem med flammande ögon