Från Utlandet. Grollet mellan Frankrike och England fortfar tillfölje af den syriska frågan, och båda ländernas tidningar gå med blanka vapen i härnad mot hvarandra. Såsom helt naturligt är, tillräknar England sina statsmän och deras politik förtjensten af att den oroväckande frågan fått denna mera fredliga lösning; ty hvar och en måste draga den slutsatsen, att om Frankrike och Ryssland tått hållas, skulle situationen i Turkiet snart antagit en helt annan gestalt, än den nu har. Och England har ätven lyckan ombord på sin politiska farkost, ty hade ej bondeemancipationen i Ryssland måst försiggå, hade icke rörelsen i Polen, Finland och Lilla Ryssland inträffat, hade troligen saken fått en helt annan utgång; ty Ryssland hade då kunnat gifva större vigt åt sitt stöd af Frankrikes politik i det omtvistade landamäret. Nu stod deremot Frankrike isoleradt, och vågade derföre icke fullfölja sin politik, stridande mot Englands. Fransmiännen återigen äro förargade öfver Englands vunna diplomatiska seger. De ha ansett sig och anse sig ännu för verldens första nation, de ha uppoftrat ofantliga summor, för att kunna