Göteborgsposten – 24 maj 1861, sida 1

ligast af produkterna af den jord som de sjelfva sköta. Skulle dertill ett sådant utbyte göras samtidigt öfverallt, så skulle efterfrågan efter allt slags jordbruksförnödenheter blifva så stor att den svårighet jag här vidrört, i hög grad skulle förökas genom de stegrade pris, till hvilka det endast blefve möjligt att anskaffa dem. Och dessutom kan det väl sättas i fråga om de jemförelsevis obetydliga penningesummor som godsegarne skulle erhålla såsom åboränta för jorden skulle vara tillräckliga för att betala lönerna åt det nya slaget af arbetare. Men deri ligger dock icke den enda svårigheten. Gerom långvarigt innehafvande har ett starkt begrepp om åborätt till den jord de innehaft och brukat växt upp bland bönderna, hvilken blifvit ofantligt stärkt genom den ryska regeringen. Till en del kanske emedan jorden är så litet värd i Ryssland och kanske till en del emedan detta land nastan uteslutande är åkerbrukande, betraktas det att icke besitta någon del af jorden, fast huru liten som helst, det att vara proletär, ej allenast såsom en vanheder utan nästanåt som ett brott af ryssarne. Ifoljd deraf var det, som det genom ett kejserligt påbud, offentliggjordt som jag tror år 1846, förbjöds för godsegarne att återtaga under eget bruk den jord som de engång hade upplåtit åt bönder; i händelse bonden icke efterlemnade några arfvingar eller icke var istånd att fullgöra sina förbindelser eller frivilligt begaf sig bort, var godsegaren ålagd att sätta mnågon annan bonde i hans ställe. Bönderna äro derföre ett slags frälseskattebönder; i några fall har godsegaren rättighet att hvart 20:de eller 25:te år göra förändring i räntebeloppet, under det att den i andra är bestämd for beständigt. Den svårighet, som låg ati denna böndernas halfva besittningsrätt, nåste derföre tagas med i betraktande i samnanhang med införandet af penningebetalninar i stället för arbetsskyldighet. Ehuru bonder derföre icke är fullt fri rerre öfver en viss del af sin tid och sitt wbete, har han dock betydliga fördelar af in halflifegenskap. Godsherren är vidare ;mbetsman på sitt eget gods och afgör alla tridigheter emellan sig sjelf och sina underiafvande. Der egendomsegaren är en orättvis och grym man, missbrukas denna makt fta likasom äfven, då han icke sjelf bor å itt gods, utan öfverlemnar dess skötande emte sin embetsmannamyndighet åt en inpektor. Men på det hela taget är dock det färsta som kan sägas om godsegarens och ans underhafvandes förhållande till hvaranIra att det nedtrycker all töretagsamhets-anda os den senare. Det har ställt honom likaom hans irländska motbild på hans potatisäppa i en dräglig nog men beroende ställing, som är ogynnsam för hans framsteg i ntellektuelt, moraliskt och industrielt afseene. Han har sällan penningar till större beopp, men han lider sällan hårdare nöd. Att öfvervinna dessa svårigheter och öka att få ett annat system infördt, har varit