Göteborgsposten – 23 maj 1861, sida 1

— Ursäkta mig,hr grefve, svarade Niorres. Den person, som nyss ahmältes för mig; är 8edan lång tid tillbaka fästad vid min familj och han tillför mig kanske någon mildring i min sorg. — Gud gifve det, och var öfvertygad, att ingen önskar det högre än jag. Men det är af vigt, att vi fortsätta vårt afbrutna samtal. Tilllåter ni mig vänta så länge, medan ni talar med den sistkomne ? — Jag vågade ej framställa denna begäran, svarade rådsherren ifrigt. — Jag ber! Men skulle jag under tiden få besöka fröknarne de Niorres, hvilka jag ej återsett sedan den förfärliga natten. — Min syster är borta, svarade rådsherren, men mina nidcer skola skatta sig lyckliga af att få visa er sin tacksambet. De arma barnen ha ännu icke sett någon hos sig. Kanske er närvaro skall göra dem godt. Hr de Niorres ropade på en betjent och då denne inträdde, befallte han honom föra grefven till fröknarne de Niorres. Åter ensam, skyndade rådsherren till en dörr midtemot den, genom hvilken grefven gått ut, öppnade den: ifrigt och ropade : — Saint-Jan! kom! jag väntar er! Den gamle tjenaren, hvilken läsaren redan