Då nu m:me de Saint-Gervais ånyo beröfvats förnuftet, föll processen af sig sjelf och markisinnan dHorbigny qvarblef i besittning af för mögenheten och hennes dotter förblaf hennes arftagerska. Jag förde m:me de BSaint-Gervais till Gouesnou. Den gamle Urbain afled snart af sorg och jag förblef ensam egare af den förfärliga hemligheten. Alldenstund jag ingenting kunde göra, så länge vansinnet fortfor, lemnade jag provinsen och mina vänner skaffade mig en lärareplats i Juillyskolan. Jag har sedan tills nyligen ej hört vidare om saken. Jag visste blott, att m:me dHorbigny lemnat sin dotter i Saint-Nazaire, att hon begifvit sig till Paris, der hon lefde på en lysande fot, och att hon stod i begrepp att gifta sig med en ung hofman, grefve de Sommes, en förtrogen vän till hertigen af Chartres. Slutligen emottog jag för fyra dagar sedan ett bref från Saint-Nazaire, skrifvet utaf en af den vansinnigas forna juridiska biträden. Detta bref underrättade mig om fröken Bertha dHorbignys död. Från denna stund tillföll markisens hela förmögenhet fröken dAdore, hr dHorbignys nidce. Hr dAdore, med hvilken jag satt mig i förbindelse, skref samtidigt till mig, för att bedja mig vaka öfver hans dotters intressen, men i