Göteborgsposten – 16 maj 1861, sida 1

heten. Men händelserna röra sig hastigt, och vi kunna icke låta bli att tro, att hvarje slatstat snart skall befinna sig i fiendtligheter mot norden. Redan har rörelsen på hvardera sidan gått utöfver såväl presidenternas som kongressernas och militärbetälhafvarenes kontroll. Redan stå de tvenne sektionerna emot hvarandra, hvardera som en man. För en månad tillbaka utgjorde unionisterna en stor minoritet i södern, och de, som hyste sympatier för secessionisterna, voro ännu mäktiga otfver hela norden. Nu finnes det ingen majoritet och minoritet mera på någondera sidan. I de stater, som för närvarande befinna sig 1 krig, följer hvar och en person, antingen at val eller at nödvändighet, den del af republiken, till hvilken han hör. Och vi frukta äfven att kriget icke skall kunna inskränkas till de mål, som presidenten Lincoln föresatt sig, och till de medel, hvilka hans krigiska rådgifvare uppgjorde. Att blockera de atiallna staternas hamnar, att yvarhålla och återtaga fästena, att upptaga tullafgifterna genom uppbördsfartyg, som kryssa utanfor hammnarne, och att genom sådana medel bringa vilsefarande medborgare att taga skäl, kunde vara väl för en månad tillbaka. Men nu sedan blod blifvit utgjutet och det mest retliga och hämndgiriga tolk i hela verlden står i vapen, skola sådana halfva fiendtligheter finna föga behag hos detsamma. Vi äro så helt och hållet afskurna från alla nyheter om hvad som tilldrager sig i södern, att vi icke kunna ha någon bestämd reda på folkets impulser derstädes, annat än hvad man kan ana från sydboarnes välkända karakter. Men i norden finnes det tecken på att söderns befolkning, ifall den besegras, skall hafva att vänta foga mildhet. Man kan säga, att vi icke böra hetrakta de ytterligaste uttalandena för massans opinion. Men vid sådana konjunkturer som denna, är det de ytterlivaste och vildaste rådslagen som få öfvervigten; hvad som i dag är en ytterlighet är moderat i morgon. Man kan derföre icke utan oro höra det republikanska och abolitionistiska partiets hotelser och skrik, att slafegarene mäste utrotas, att hundrade Johns Browns skola infalla i Virginia, i stället för en enda; att likasom lojalisterna under amerikanska kriget landsförvistes och deras gods konfiskerades, så måste ätven Virginias och Carolinas godsegare s0opas bort, för att lemna plats åt de käcka män, som stridt under stjernorna och ränderna, och hvilka enligt principen: bytet tillhör de segrande, som redan så länge tillämpats i politiken i afseende å statsembetena, skola taga i besittning deras egendom. Hvem kan säga om icke läror sådana som dessa, i stället för att nu blott tillhöra zeloterna af det nordliga partiet, inom några veckor skola vara allmänna bland de massor som utgjuta sig öfver Maryland? Söderns fruktan och hat skall då vexa tiofaldt, och det skall vara möjigt att kriget då skall komma att antaga en karakter af vildhet, som skall stå oöfverträfadt af allt hvad Europa under förgångna