Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 2

dennes resa i Spanien. Han hade varit medveten om den olycklige fadrens lidanden och hade sjelf fört till klostret den penningsumma, som den unge mannen skulle betala för sitt inträde i klostret. Urbain hade en afton hållit sig gömd nära markisens rum och då känt igen den hemlighetsfulle besökande; men han hade dolt denna hemlighet inom sig och, då markisen icke sagt honom något, hade han ej heller vågat tala. Men han hade spionerat på Noäl för hvarje gång denne infann sig och nära följt den skändliga intrigen. Kortligen, markisen, som fullkomligt beherrsades af sin son, hade uppsatt sitt testamente. Af någon för Urbain okänd anledning, och hvilken jag ej heller fått reda på, hade Noöl dikterat de underliga klausuler, hvilka turvis gynnade modren eller hotade henne med ruin. Men hvad angick den artikel, som rörde familjen dAdore (markisens bror), kunde Noäl, oaktadt sina hotelser, icke förmå fadren att förändra densamma. Den gamle markisen var obeveklig. Om barnet, som bar hans namn, doge, skulle hela förmögenheten öfvergå till hans niece. Noöl måste gå in på denna klausul. Sedan testamentet väl blifvit i ordning, syntes Noäöl icke mera. Inom två år derefter afled, såsom jag redan nämnt, markis dHorbigny.