Göteborgsposten – 15 maj 1861, sida 2

Ungrarne ha dröjt, för att få tecken från Italien; Cavour vill intet riskera, innan han sett, hvad ungrarne sjelfve förmå, och har fått medhåll af sitt parlament. Grefve Teleki skulle nemligen med Garibaldi, Tärr, Klapka o. a. hafva uppgjort den stora rörelseplanen för slaverna, hvarom har ordats på senare tider så mycket, och då han nu fått se denna plan stranda mot italienarnas köld, har han sett på förhand sitt partis fall och derföre heldre kastat sig sjelf i dödens armar. — Andra åter draga ej i betänkande att helt högt beskylla Österrikiska tjenstemän för detta mord på den hjeltemodige magyarchefen, från hvilken man sålunda velat betria sig. Denna senare beskyllning är graverande och visar, för att den skulle kunna göras, huru moraliskt sjunket Österrike är i det allmänna omdömet. I Ungern utpekar man med bestämdhet Österrike som mördaren, och den djupa törbittringen hos ungerska nationen mot tyskarne skall nu ingalunda minskas, utan tvärtom tilltaga; vare sig, huru som helst, såkert är dock, att Telekis död måste bringa Osterrike i stor förlägenhet. Från Warschau skrifves, att truppernas antal i Polen betydligt ökats. 1:sta, 2:dra, 3:dje och 5:te kårerna, hvilka alla äro på krigsfot och uppgå till 130,000 man, ligga nu i Polen. Invånarne i Warschau fortfara ännu alltjemt med att bedja i sina kyrkor, och de äro icke så nedtryckta, som man kunnat vänta efter de sista händelserna. De säga sig hafva beslutat vara ihärdiga, tills de erhålla de koncessioner de begärt eller nya offer fallit, och då de tro detta sista vara sannolikast, äro många beredda, att uppotfra sig, om det skulle vara nödvändigt. Under dessa omständigheter äro de polska provinserna långt ifrån lugna. — I Paris har egt rum en sorgmessa med anledning at de polackars död, som föllo d. 8:do i Warschau. Predikan hölls af pater Menjard, hvilken har stort rykte om sig såsom predikant, och åhördes af en mängd polska emigranter samt de anseddaste personer inom Paris. Times parriserkorrespondent meddelar ett lösryckt ställe ur predikan, hvilket förtjenar uppmärksammas. Patern sade bl. a.: Från östern till vestern resa sig folken för sin nationalitet och bland de nationer, som hafva största rättighet till vårt deltagande, är Polen. Polackarne stå emot, fastän de äro öfvergifna at alla. Och deras seger är viss, ty de hafva korset till sin hjelp, samt sanning och tro på Kristus till sina ledare. Det är denna oryggliga tro, som skall betrygga Polens räddning och kanske hela kristendomens. När jag betraktar Rysslands välde, detta välde som, ännu ungt, öfverskridit Uralbergen och Amur, som öppnar Kina, Persien och hela Östern för Europa — som skickar sina flottor till Medelhatvet, står jag förvånad, men kan ej beundra det. Ryssland ser långt på vesterns stora städer. Det vill visa verlden skådespelet af Ninivehs, Babylons, Greklands och Roms storhet — men det är bestämdt att falla; och Europas och den civilserade verldens frälsning skall bli foljden af Polens ansträngningar och fasthet i sin tro. Hvad som skett i Warschau är endast begynnelsen till den stora missionen — civilisationens seger på fredlig väg. Polen skall vända bort Ryssland från erötringen af vestern. Polen skall lära Ryssland att förstå den slaviska racens sanra mission, och skall förena sig med detsamma i att sprida evangeliums ljus öfver denna del af verlden, som kallas menniskoslägtets vagga, och der menniskoslägtet under årens lopp återfallit i barbarism. Det vill alltjemt synas som om ordnandet af Italiens toörhållanden till Frankrike skulle närma sig mera. Nu påstås med anspråk på sanning, att franska och italienska regeringarne öfverenskommit att Rom skall erhålla en blandad italiensk och fransk besättning. — De Martins är bestämd att bli konung Viktor Emanuels löjtnant i Neapel. — Nationalgarden fortfara att spränga de enstaka trupper af bourbonska soldater, som ligga spridda 1 Neapel. Omer Pascha har lemnat Konstantinopel och afrest tilll Bosnien, åtföljd af en delegation, bestående af en attachå från hvarje stormakts ambassad. — Furst Garatschanin från I O— — -—