Göteborgsposten – 8 maj 1861, sida 2

drog upp sin börs; huru mycket äro vi skyldiga pr man? — Mina herrar, sade Fouch, vänd till de båda borgarena, j förstån väl, att på en så lång resa som vår det, är omöjligt hvarje dag, vid hvarje skjutsombyte, hvarje måltid göra särskilda betalningar. Dessutom resa vi ju på gemensam bekostnad . .. -— Det förstås, afbröt Gervais. — Det är enklare, fortfor Fouch, att två utaf oss särskildt åtaga sig de utgifter, som måste göras; sedan, när resan är slut, skola vi dela omkostnaderna lika emellan oss; är det ej rättvist ? — Jovisst, sade Gorain, men... — Och, afbröt oratoriern, jag ber er, mina herrar, å mina kamraters och egna vägnar, vara kassörer under resan. — Ursäkta . . . inföll hastigt Gervais. — Vi skulle ej kunna skänka detta vårt förtroende åt någon bättre, afbröt åter Fouch. — Nej, det vore omöjligt! tillade Brune, som nu anade hvart oratoriern syftade. — Men... började Gorain. — Visserligen . ..jag säger icke, att... stammade Gervais, hvars smickrade egenkärlek stred mot hans längtan efter att få afböja den heder som vederfors hans börs. -— Mina herrar, sade Fouch med allvarsam