vände Augereaus trenne motståndare tillbaka till honom. Fäktmästaren samlade ibop de trenne hotande klingorna i en skickligt dragen halfcirkel. — Jag skall döda en! mumlade han med raseri, då han såg denna olika strid, som ovilkorligen skulle medföra hans egen undergång. Augereau gjorde ett språng bakut och stödde sig mot en höstack, för att sålunda tvinga sina fiender att endast anfalla honom framifrån. Dessa rusade på en gång fram, men i detsamma fick markisen ett våldsamt slag på axeln, som kom honom att vackla. Vändande sig om med en åtbörd af raseri, rände han sin värja mot en högaffel, och Jean stod med gnistrande ögon framför honom. — Uslingar! skrek färgaregossen, tre mot en! — En mot en! ljöd i detsamma en klar stämma och Nicolas grep chevaliern i kragen samt vände honom hastigt och lustigt omkring. Grefven stod ensam mot ÅAugereau. Mannen i peruken, som först skyndat fram, drog sig fort tillbaka, då han såg de båda unga männen komma fäktmästaren till hjelp; men då ban försökte att ånyo dölja sig bland folkmängden, tog en stark hand honom kraftigt i nacken.