Göteborgsposten – 3 maj 1861, sida 1

och Jean med sig, och alla tre tvingade nu drängen att genast spänna för. Den resande med den listiga minen och stora peruken hade försigtigt dragit sig tillbaka och lemnat sin vän ensam med fäktmästaren. Men hans maskerade ansigte hade hastigt glänst till, en blixt hade lyst i hans små grå ögon och han hade bitit sig i läpparne med ett uttryck af djup harm, då han hörde Augereau beröfva kamraten dennes utvärtes sken af förnäm man. — Augereau! mumlade han, som om han velat inpränta detta namn i sitt minne. Jag skall lära honom, att icke blanda sig uti hvad som ej angår honom. Gorain och Gervais åter hade häftigt upprörts genast i tvistens början, och de hade båda bleknat vid åsynen af de blottade värjorna. — Ah, min gud, om de börja massakrera hvarandra! hade advokaten Dantons hyresvärd mumlat. Bedöfvade som de voro af alla dessa på hvarandra hopade äfventyr, hade de ej blifvit varse personen med den blonda peruken. Baron de Broussac höll alltjemt god mine och Augereaus närvaro tycktes ej injaga hos honom någon fruktan. Då han hörde den titel förnekas, som han gifvit sig sjelf, höjde han häftigt värjan.