Göteborgsposten – 2 maj 1861, sida 1

Finlands svenska samhällsskick voro helt oci hållet obegripliga för en rysk embetsman Hade man återigen endast velat utan någo: bestämd ötvergångsplan tillsätta ryska embets män, som utan att känna Finland sökt at tillämpa en rysk praxis på helt olika förhål landen, så hade det varit ett ovilkoligt sät att förstöra landet och förvandla det till er ödemark. Så kan möjligtvis en vild hord son icke förstår sina intressen handla, men icke er regering som har så öppna ögon för sina in tressen som den ryska. Den var derföre tvun gen att låta hela det gamla administration: och embetsmannamaskineriet samt i allmänhe alla de gamla sociala och privaträttsliga för hållandena, åtminstone tillsvidare, stå qval orubbade ifall den icke helt och hållet ville förstöra det land den förvärfvat sig; och dertill hade den naturligtvis intet intresse Endast en oberäknande herrsklystnad kunde låta hänrifva sig till något sådant. Följden af bibehållandet af de gamla svenska samhällsförhållandena och den sveuska embetsmannaorganisationen var återfnaturligtvis, att man måste använda sådana embetsmän som voro kapabla att sköta och handhafva detsamma, och sådana kunde man icke finna bland ryssarne utan måste, åtminstone tills vidare, taga dem bland finnarne. Ville den ryska regeringen derföre icke emot sitt eget intresse törstöra det land, det nyss förvärtvat sig, så var det naturligt att den måste låta alla icke politiska förhållanden i Finland samt hela dess embetsmannaorganisation ega bestånd och gilva det en viss afskiljd ställning från de ötriga länderna under den ryska spiran, samt inskränka sig att endast ställa förvaltningens högsta ledning under den ryska centralregeringen. Vidare ha vi att fästa oss vid att ryska regeringens välförstådda intresse var att, så vidt det kunde ske utan att hindra dess åsigter för öfrigt, söka att så litet som möjligt stöta det finska folket tör hufvudet. Den var alltför klok för att icke inse att, om den också egde makt att med blott våld hålla Finland förenadt med sig, så var det dock bättre att hafva ett land som icke var missnöjdt eller som var så litet missnöjdt som möjligt, än ett sådant som var det. Dess politik gick derföre ut på att af allt som kunde vara det finska folket välkommet erbjuda så mycket som det kunde utan att derigenom arbeta emot sina egna intressen. Det var derföre som den redan strax från krigets början lofvat det finska folket bibehållandet af dess politiska rättigheter och dess konstitutionella statsskick sådant det då var. Då den i alla fall af administrativa skäl var tvungen att låta Finland intaga en viss afskild ställning, så kunde ett sådant medgifvande mycket väl ske utan att någon förändrad ställning för ryska kejsaren i hans länder derigenom behöfde åstadkommas. Den konstitution Sverige hade år 1808 var dessutom af den beskaffenhet att den icke lade något särdeles band på envåldsmakten. Fol