Göteborgsposten – 30 april 1861, sida 2

hela tillverkningen för alla tre månaderna uppgår till 3,261,309 k:r med en tillverkningsafgift af 1,987,037 rdr 25 öre. Stölden i rikets ständers bank. Den laf oss i går efter Nya dagligt Allehanda berättade stöld i bankens vexlingskontor skall, enl. samma tidnings senare upplysning, grun da sig på ett misstag (liksom ej all stöld vore ett misstag !), föranledt deraf att ett par påsar vid vexlingen blifvit törblandade. Sveriges stenkolsinförsel 1860. Från England infördes till Sverige under förlidet år 214,729 tons stenkol. Borgmästare Sjövall i Kristianstad. Advokatfiskalsembetet i hofrätten ötver Skåne oc Blekinge liksom ock borgmästaren jövall hafva hos K. M:t anfört besvär öfver hoträttens utslag, hvarigenom Sjövall dömts sitt embete förlustig; advokatfiskalsembetet har yrkat fästning å borgmästaren samt att han måtte afhållas från embetets utöfning iutilldess K. M:t i målet dömt, hvaremot Sjövall sökt mildring i det fällda utslaget eller avt K. M:t, med alseende å förekomna ömmande omständigheter, af gunst och nåd måste låta Sjövall fortfarande bibehålla sitt embete, helst ingen på honom gjort någon den ringaste förlust. Ögonsjukdomen i Upsala. Chefen för ecclesiastikdepartementet har anmodat etorus för Upsala högre elementarläroverk att insända alla de upplysningar, som äro att tillgå eller kunna anskaffas i afseude på ögonsjukdomen, för att, om möjligt lära känna anledningen till det bekymmersamma förhållandet. Patent har kommerskollegium utfärdat för C. A. Jensen och R. Frick å en af dem uppfannen ny konstruktion af matarrörelse för sågverk, samt för landtmätaren J. J. Sundström å en af honom uppfunnen maskin för tyngdkraftens roterande omkring en axel. Medalj. H. M:t har tillåtit norske sjö kaptenen Nils Hansen Steen att anlägga en åt honom af engelska regeringen förärad medalj i silfver, att bäras i rödt band, till erkännande af hans vid det engelska ångfartyget Arctics strandning i Oktober månad förl. år visade verksamhet för de skeppsbrutnas räddning. Finlands koustitution. Från Finland når oss den vigtiga nyheten, att det konstitutionela litvet derstädes, efter att i femtio år ha slumrat, nu börjat åter visa tecken till nytt uppvaknande. Vi förbehålla oss, att med det snaraste få återkomma till ämnet. Det kejserliga dekretet har följande lydelse: Vi Alexander den andre, med Guds nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Finland, c. c. c. Göre veterligt: Under den tid af sex år, som förflutit sedan Försynen lade finska folkets öden i Våra händer, bafve Vi vid särskilta tillfällen öfvertygat Oss om nödvändigheten af flere åtgärder i lagstiftningsväg, hvaraf landets tortskridande, uti såväl andelig som materiel utveckling, är väsendtligen beroende, men hvilka enligt storfurstendömets grundlagar icke kunnat utan landständernas medverkan åstadkommas, till följe hvaraf åtskilliga äreuder alltsedan Finlands förening med kejsardömet lemnats hvilande. Ledde af denna ötvertygelse, hafve Vi äfven i nåder anbefallt storfurstendömets senat, att i samråd med generalguvernören öfver landet hos Oss i underdånighet uppgifva de ärender af förestående beskaffenhet, hvilka ansågos vara af den vigt, att de företrädesvis borde till behandling företagas. Det skulle visserligen närmast öfverensstämma med Våra städse varma önskningar för Våre trogne finske undersåtares väl, att genast sammankallla landets ständer, så snart ofvannämnde ärender blifvit ve erbörligen förberedde; men andra, högre statsintressen, hvilkas bevakande Försynen ålagt Oss såsom den heligaste pligt, tillåta oss icke i närvarande tidpunkt, att utöfva denna enligt Finlands grundlagar Oss tillkommande rättighet. På det emellertid allt hvad äfven under sådane förhållanden kan tör Finlands bästa uträttas icke må längre uppehållas, hatve Vi velat tillåta sammanI kallandet af ett utskott af män bland landets fyra stånd, åtnjutande sine medborgares förtroende samt genom deras fria val utsedde; och öfverlemne Vi till dem att ingå i granskning af de förslag till förtattningar, som i de vigtigaste bland förenämnde ärender komma att på Vår befallning dem föreläggas, samt att i underdånighet utlåta sis buruledes desamma på ett landets behof närmast motsvarande