Göteborgsposten – 30 april 1861, sida 2

ker sommardag. komligt mörker och månskenet kämpade med förVII Den kullstjelpta vagnen. Klockan kunde vara omkring tre på morganen, då den händelse inträffade, som så oförmo-. dadt afbröt Fouchå i hang berättelse. Redan syntes i östern gryningens första strimmor och bimlen antog denna guldglans, som vid morgonrodnadens ankomst bebådar en vacPå marken rådde likväl ännu nästan fulldel mot dagens första ljusglimtar. Vägen var alldeles öde och ingen kunde komma de resande till hjelp. Sedan postiljonen väl fått sina hästar åter på fötter, närmade han sig vagnen och började tänka på de resande. Han klef upp på suffletten och lutade sig ned mot vagnsdörren, frågande: Är någon skadad? Blott ett förvirradt och obegripligt mummel besvarade honom. Postiljonen lutade hufvudet ännu längre ned och sökte urskilja, hvad som tilldrog sig inne i vagnen. Det föreföll honom underligt, att ingen af de resande ännu gifvit tecken till lif, och han kunde ej förstå, hvarföre de skrik, som vid dylika tillfällen äro så vanliga, nu icke hördes af.