Göteborgsposten – 29 april 1861, sida 1

SA ESSER EEE SENASAT RR Renee. att höra, skola andra höra i ert ställe. Jag skall säga, att fröken de Morandes vedergällde mig kärlek för kärlek, och för att bevisa sanningen af mina ord, skall jag, om så behöfs, bekänna ett brott, hvartill jag är skyldig, men hvari er syster är min medbrottsling! — Ett brott! utbrast baronen och grep Noöl i armen. Hvad vågar du säga, eländige? — Jag säger, svarade trädgårdsmästaren med beslutsam stämma, att för snart ett år secdan fröken Laura de Morandes, er syster, rörd af den kärlek hon ingifvit mig och hvilken hon sjelf delade, samtyckte till att bli min hustru ! Jag säger, att vi äro i hemlighet gifta med hvarandra; jag säger, att den gamle kyrkoherden i byn välsignat vår förening, och om j ännu tviflen, mina herrar, skall jag tillägga, att om man gräfver upp jorden vid foten af den stora linden på gräsplanen, skall man der finna beviset på denna förening, underpanten af vår kärlek. Vid denna förfärliga upptäckt, gjorde baronen en hotande åtbörd, men chevalieren höll honom tillbaka. — Bevisen, sade han kallt. Vi måste framför allt ha bevis på hvad denne usling säger! Det hade länge varit mörkt och denna scen hade egt rum i en från slottet afskiljd paviljong, der de båda bröderna vanligen brukade bo, då de kommo hem och helsade på.