Göteborgsposten – 29 april 1861, sida 1

jdat sin unga matmor. Den gamla pigan hade dött någon tid derefter och ingen mera visste något om denna händelse. Den gamle kyrkoherden, som vigt dem, hade aflidit för mer än ett år sedan, eller blott några dagar efter det han förrättat den hemliga vigseln. Sedan Noäl slutat sin berättelse bad han de båda ädlingarne bryta den förbindelse, som skulle komma att ega rum, förklarande, att han skulle, om man vägrade att bifalla hans böner, nog veta att hindra äktenskapets fullbordande, om han ock skulle vid altarets fot nedlägga det blad ur kyrkoboken, hvarpå hans hemliga äktenskap med Laura stod inskrifvet. Noäl fordrade för öfrigt icke, att hans förening skulle bli allmänt bekant. Allt, hvad han begärde var, att Laura skulle bli skenbart fri och råda öfver sig sjelf och att hon skulle stanna qvar i slottet, så att han kunde äfven hädanefter få vara i hennes närhet. Med detta vilkor lofvade han iakttaga en obrottslig tystnad om jallt hvad som angick denna sak. Baronen och chevaliern lyssnade knappast till hans dåraktiga förslag; de tänkte båda öfver hvad de skulle företaga sig och anropade Guds barmhertighet om ett godt råd. Slutligen tycktes baronen hafva fattat ett afgörande beslut.