Göteborgsposten – 29 april 1861, sida 1

Nya Tullstadgan. (Ur A.-B.) En bastant blunder i K. Maj:ts nådiga Tullstadga af den 7 Dec. 1860 har i dessa dagar blifvit upptäckt, sedan den befunnits töranleda betydlig skada för trafikerande. Då ångtartyget Norden for första gången i år ankom från Stockholm till Norrköping, medförande allehanda varor, anhöll tullkammaren de bland dem befintliga inhemska tobakstabrikater, emedan de icke voro åttöljda al förpassning, under tillkännagifvande att godset ej skulle blifva åt mottagaren utlemnadt förrån till tullkassan i böter erlagts två procent af varans värde; hvarfoörutan ängtfartygets befalhafvare skulle plikta 15 rdr for att han saknade förpassning. Denna tullkammarens åtgärd var föranledd af lydelsen at 63 8 i ofvanbemålte, nyss utfärdade twullstadga. Den genom nya, tullstadgan upphäfda förpassningssvadgan ar 1843 frikallade ångtartyg, som gå iurikes orter emellan och derunder icke anlöpa utrikes ort, ätven då saltsjö betares, från förpassningsskyldighet, ej blott för fartyget, utan äfven för deri inlastade varor, med undantag at vissa utländska i partier utötver bestämda minimiqvantiteter. Den nya tullstadgan undantager också trån den allmänna regeln: att fartyg och last skola förses med forpassning, bland annat ångfartyg, hvilka gå mellan särskilda kustorter, då dervid icke någon utländsk ort tillnka anlöpes. Men från denna befrielse för ångfartyg från förpassningsskyldighet undantager nya wllstadgan vissa varor i partier utotver bestämda minimigqvantiteter, och detta antingen de äro inom eller utom landet tillverkade. Det heter nemligen: Dessa undantagsbestämmelser må dock ej gälla med hänsigt till nedan uppräknade varor utöfver följande qvantiteter: katte 100 skålp., socker och fabrikater deraf tillsammans 200 skålp., tobak och fabrikater derat tillsammans 100 skålp., vin alla slag, tillsammans 30 kannor eller 200 skålp. m. m. Enär den nya tullstadgan i allmänhet afser att bereda lättnader åt handeln och sjöfarten och för öfrigt fråga om införande af förpassningsskyldighet för inhemska fabri kater, som med ångbåtar försändas, icke varit Urågasatt, låter det icke tänka sig att lagstiftarens mening varit den, som i 63 8 at tullstadgan nu finnes uttryckt, utan måste det vara ett betänkligt förbiseende af generaltullstyrelsen, som upprättat förslaget till tullstadgan, och af regeringen som granskat detta förslag, hvilket vällat att denna