Göteborgsposten – 29 april 1861, sida 1

smärtsam bäpnad. De hade båda bjertat på rätta stället, och vanärans skam kom dem att darra inför de ovederläggliga bevis, de hade för sina ögon. När Noöl några ögonblick förut anförtrott dem sin kärlek och sin smärta, hade en och samma känsla af föraktfullt medlidande dikterat deras svar. Kasthögfärden hade ej tillåtit dem, att ett enda ögonblick tro, det deras syster ens skulle haft kännedom om denna kärlek hon ingifvit, och de hade i trädgårdsmästarens beteende sett ett af dessa anfall af vansinne, som en stor passion och djup förtviflan någon gång ingifva. Noöls bekännelse hade förefallit dem nästan otrolig, men nu hade de beviset ojäfaktigt för sina egna ögon. Hvad beslut skulle de taga? Det fanns ett, ett förfärligt, men säkert. De voro alldeles ensamma med Noöäl, och trädgårdsmästarens död kunde för alltid dölja familjens vanära. Men de båda bröderna tillbakavisade genast med afsky denna tanke. De frågade om detaljerna i denna historia. Noäl svarade, med ett lugn som sällsamt kontrasterade mot den rörelse, hvaraf han nyss förut varit bemäktigad, att han gift sig med Laura, då hennes mor en gång var borta, och att deras förening under flere månader varit lycklig. Laura hade blifvit mor och en gammal piga hade vår