Göteborgsposten – 27 april 1861, sida 1

nes egenkärlek smickrades af denna nya triumf, som hennes skönhet vunnit. Laura uppmuntrade den gryende böjelsen och efter några månaders förlopp lefde Noöl endast genom och för henne. Laura utöfvade ett despotiskt och oinskränkt inflytande öfver den unge mannen, och Noäöl lydde sin herrskarinnas minsta befallninngar, hennes dåraktigaste nycker, skattande sig lycklig om hans undergifvenhet och ifver belönades med ett mildt leende eller ett vänligt ord. Omkring tvenne år efter den dag, då Noöl tagit plats på slottet som trädgårdsmästare återkom den äldste sonen, baron de Morandes, till sin mor och syster, efter att ha vistats en längre tid i Paris. Han förde med sig en man, som han gjort till sin förtrogne vän. Denne, som var omkring femtio år gammal, mycket ful, men mycket rik, installerade sig på slottet. — Han var den man, som baronen slutligen utletat åt sin unga syster. Då Laura fick se rikedomen och möjligheten att snart göra ett inträde i stora verlden komma sig till mötes, glömde hon den tillämnades fulhet och ålder, samt den stackars trädgårdsmästarens kärlek och ömhet, hvars hjerta hon stod i begrepp att krossa. Alltifrån detta ögonblick fanns Noöl icke