Göteborgsposten – 26 april 1861, sida 1

— Bah! inföll Nicolas förvånad. Hvad är det ni säger ? — Jag säger, svarade Fouch6, att jag måste gifva er del af en hemlighet, hvilken jag hittills trott mig kunna och böra behålla för mig sjelf, men omständigheterna nödga mig att anför-: tro er densamma, fastän den egentligen icke är min. J tron, och jag har liksom ni trott, att vårt företag skulle inskränka sig till att återfinna ett stackars litet barn, som en bof frånryckt dess föräldrar. För knappast en och en half timme sedan, när vi lemnade mitt logis, kom dessa båda mäns oväntade och visade envishet, att få göra 088 sällskap, mig att ana en del af rätta förhållandet, fastän jag ännu icke fullkomligt förstod det. Men j minnens väl, att vi på gatan Vaugirard passerade förbi en liten eld, kring hvilken barnen roade sig? — Ja, svarade alla tre på en gång. — Nå, fortfor Fouchå, bland åskådarne af denna förlustelse fanns en karl, som j ej kunde se, men jag deremot väl urskiljde. Han väntade synbarligen på, att vår vagn skulle komma, för att försäkra sig om att Gorain och Gervais voro med oss. Hans ansigte var fullkomligt belyst och han skulle säkert hållit sig långt tillbaka , skuggan, om han kunnat ana, att jag kände tili hvad jag förut fått veta genom en blott slumpl