Göteborgsposten – 25 april 1861, sida 1

dörren och klättrade fort upp bak på vagnen, som rullade af med stort buller. Under tiden hade Fouchås vagn lemnat hufvudstadens barrierer och kört in på vägen till Lonjumeau. Berlinaren var stor och rymlig, så att de sex resenärerna lätt kunde få plats deri. Fouche, Brune och Jean sutto på bakersta sätet, Fouchå vid högra vagnsdörren och Jean vid den venstra. Nicolas satt midtemot Jean och hade bredvid sig Gorain och Gervais, af hvilka den förre hade plats midtemot Fouch och den senare mot Brune. Efter det vagnen lemnat Paris, rådde en djup tystnad mellan de resande. Nicolas, Jean och Brune tycktes duka under för en oöfvervinnerlig trötthet och insomnade med ett lugn, som förrådde deras samvetens renhet. Fouche satt orörlig men med öppna ögon och lät sin blick irra öfver det af julisolen till hälften brända fältet, som nu låg der behagligt svalkande sig i Lunas kyliga strålar. Gorain och Gervais sofvo icke, men sutto tysta och stilla, utan att våga göra en rörelse eller yttra ett enda ord. Kanske ångrade de båda borgarena redan, att de inlåtit sig i ett äfventyr, hvars utgång de omöjligen kunde ana. Måhända tänkte de, att