Göteborgsposten – 25 april 1861, sida 1

dre tidsenligt och mera oklokt. Markis Vie lopolski ansågs vara upphofsmannen till denn åtgärd, och det år icke tvifvel underkastad att den hade hans bitall i Förvaltningsråde Han är en man af despotiskt sinnelag oc bryr sig alldeles icke om opinionen, utan drii ver ständigt på utförandet af sin id i trot af både vänner och fiender. Han hade någr dagar förut låtit sammankalla några af d andliga konsistorierna samt hade talat til dem i ordalag, som åstadkommo ett mycke ogynnsamt intryck. Han hade isynnerhet tram hållit, att han icke ville tillåta någon stat staten, ett uttryck som, ehuru olika tolkadt i allmänhet ansågs hafva afseende på Landt bruksföreningen. Dessa farhågor voro all för väl grundade, såsom det visade sig af dei kort derpå följande befallningen om dess upp lösning. — Dekretet derom bestod at tre pa ragrafer; den första förklarade Landtbruks föreningen upplöst emedan den blandat sig saker, som icke hörde till dess befogenhet, den an dra lofvade att komiteer tör jordbruksaffärer stället skulle upprättas ofver hela konunga riket, och den tredje anbefallde öfverflyttan det af Landtbrukstöreningens fonder till pol ska banken såsom ett depositum for dera: räkning hvilka de tillhörde. Såsom man kunnat vänta, betraktade fol ket alltsammans såsom ett anfall mot grefve Andre Zamoyski, Landtbruksföreningens pre sident, samt förbittrades öfver att se en sådar skymt riktas emot en, som egde dess kärlek och förtroende. Dessutom hade Landtbruksföreningen, om det också i verkligheten var sannt, att den öfverskridit den makt, som blifvit medgifven i den ukas, hvilken bevil jade dess inrättande, dock handlat så med re: geringens tillåtelse samt till en del ätven på dess uttryckliga anmodan. Huru man än be: traktar saken var föreningens upplösning högst opolitisk. Om Söndagen, dagen efter dekretets offentliggörande, gaf känslan sig luft i trenne storartade demonstrationer. Straxt efter morgongudstjensten skedde en stor folksamling på Povenska begrafningsplatsen vid de d. 27 Febr. omkomnas grafvar. På eftermiddagen åter samlade sig många tusende menniskor utanför den byggnad, i hvilken Landtbruksföreningens sammankomster brukat hållas, samt begåtvo sig etter att hafva prydt den med guirlander till grefve Zamoyskis palats, för att öfverlemna åt honom tvenne kransar, den ena å ett tacksamt lands vägnar till Landtbrukstöreningens president, den andra Åt grefve Andrå Zamoyski såsom ett tecken på hans landswmäns förtroende och aktning. Det var en ordentlig ovation. Ordningen var beundransvärd. De speciella poliskonstaplarne voro, ehuru de blifvit upphäfde, dock der och uwppeböllo ordningen samt behöfde endast visa sina auktoriseringskort, hvilka de buro i fickorna i stället för på hattarne, såsom förut, för att genast blifva åtlydda. Sedan grefven på folkhopens önskan hade visat sig på balkonen samt yttrat några ord, skiljdes den åt lika så lugnt som den RASERAS —— LL —LLLLLL! —