Göteborgsposten – 23 april 1861, sida 1

teende och i deras ord från gårdagen en hemlighetsfull sida, hvilken han beslöt utforska. Fouchs instinkt sade honom, att det måste bakom dessa tvenne män finnas en mäktig fiende, och denna instinkt förebyggde att han blefve narad. Att bedraga Gorain -och Gervais, vore ej svårt; men man måste låtsa sig vara af dem lurad, för att kunna säkrast nå målet. De båda borgarena tycktes vara fullkomligt belåtna med hvad oratoriern nyss sagt dem, och deras ansigten uttryckte en synbar tillfredsställelse. Fouch uppsnappade, utan att låta märka det, den blick hans främmande vexlade med hvarann, och i denna blick läste han den grofva spefullbet, som är så vanlig för de medelmåttor, hvilka tro sig vara öfverlägsna. — Hvad? återtog Gorain efter ett ögonblicks tystnad, kunna vi ej vara er till någon nytta ? — Icke i det afseende ni nyss omnämnde, svarade Fouch. — Det är mycket illa, återtog Gervais. De båda borgarena vexlade ännu en blick, som om de velat uppmana hvarandra att påbörja ett svårt samtal. — Låt se! sade Fouch med den mest inställsamma ton, jag finner er vara förvirrade, mina