Göteborgsposten – 23 april 1861, sida 1

har äfven politiken: experimentets och observationens. För utredandet af en åtgärds verkliga följder och verkningar kan en nation företaga sig experimentet att sjelf utföra den. Men hon kan äfven i många fall uppnå samma mål genom att observera andra nationer och de händelser, som föregå hos dem. Det forra är ofta nog ett dyrköpt sätt att förvärtva sig politisk kunskap på och är alltid förenadt med en viss grad af risk. Det senare deremot är vida mindre farligt, men fordrar mycken uppmärksamhet, emedan verkningarne af en orsak aldrig göra ett så starkt intryck på en, då de träffa andra, som då de träffa en sjelf. — Af dessa tvenne sätt för framåtskridande i politisk kunskap äro verldens mest framskridna nationer naturligen företrädesvis hänvisade på det första sättet, experimenterandet; ty de hafva intet med sitt eget analogt samhällstillstånd att observera, just emedan deras sambhällstillstånd är det mest utbildade verlden dittills uppnått. — De nationer åter, som intaga en något lägre kulturståndpunkt äro naturligen de, som företrädesvis kunna begagna sig af den andra vägen för fortskridande i politisk kunskap, iakttagandet och begrundandet af företeelserna hos andra nationer. — Detta är en tördel för de folk, som intaga civilisationens andra och tredje linie, hvilken fördel i viss mån uppväger det nedslående i att icke ha plats bland dem som utgöra den första. De kunna lära af de mera framstående folkens experimenter, utan att sjelf behöfva anställa dem, samt kunna sålunda med större säkerhet och framgång fortskrida på en bana, som alltmer skall närma dem till de mera framstående nationer, af hvilka de lärt sig. Det är detta förhållande som förklarar det ständigt i verldshistorien förekommande fenomenet, att så snart ett folk en gång trädt inom civilisationens krets, det på en jemförelsevis kort tid förmått att höja sig till samma ståndpunkt af civilisation och kultur, som den förut civiliserade delen af verlden behöft lång tid att höja sig till. Ett nyligen företaget politiskt experiment, som väl i viss grad kan förtjena äfven främlingars uppmärksamhet, är den engelska skattkammarekanslerns, mr E. W. Gladstones experiment med de såkallade pennyafgifterna. Mr Gladstone, är såsom kändt, en discipel af den store Robert Peel, samt var likasom denne först en ifrig tory, men gåf sedermera, äfven i likhet med denne, en allt mer och mer underordnad plats åt de egentliga toryistiska lärosatserna, för att allt mer göra satserna om frihandel och finansiela reformer till sin hufvudlära. I lhkhet med sir Robert Peel försökte också mr Gladstone att fästa sitt namn vid en stor och finansiel åtgärd. Under hans auspicier inleddes handelsfördraget med Frankrike, och den engelska tulltariffen reducerades till storsta möjliga öfverensstämmelse med frihandelns principer, så att alla afgifter, som icke kunde betraktas såsom mera framstående kassaartiklar, helt och hållet afskaffades. Detta var det, som mr Gladstone ville.