Göteborgsposten – 22 april 1861, sida 2

Han skyndade med dessa ord att föra fram svenne skinnbeklädda stolar åt de båda borgarena. -Min bästa Jean, sade han, vänd till färgaregossen, timmen är inne, då Brune och Nicolag skulle komma med vagnen. Jag tror det vore bäst, om ni ginge ned och väntade på dem i förstugudörren åt gatan, på det de ej må misstaga sig, ty natten är mörk och de känna knappast till hvar jag bor. -Jag skyndar! svarade Jean och sprang på dörren. — Men sitten då ned, mina herrar, fortfor Fouche, då han märkte den nya tvekan som bemäktigat sig hans båda besökande, och låtom oss tala om hvad som förer er hit. VWVaren öfvertygade om att jag skulle vara den förste att mottaga ert frikostiga anbud, men vi behöfva det lyckligtvis icke. Grefve de Sommes har varit nog god att hjelpa mina kamrater. Jag försäkrar er det oaktadt, att deras tacksamhetsbevis icke skall derföre vara mindre. (Forts.)