Göteborgsposten – 22 april 1861, sida 2

Från Utlandet. Förhoppningarne om att enighet åter inträdt i Italien mellan Garibaldi och Cavour ha redan skenbarligen tillintetgjorts. Det berättas åtminstone nu från Turin, att Garibaldi inom deputerade kammaren häftigt angripit ministeren, förmodligen derföre att enligt hans åsigt ministåren ej gått fullt energiskt tillväga, för alt sätta Italien i den bevåpnade ställning, som dess snabba betryggande fordrar. Så vill det åtminstone synas ut det vilkor generalen utsatt för försoning: nemligen en allmän folkbeväpning efter engelskt mönster. Synbart är att det italienska rörelsepartiet, for hvilket Italiens afgudade frihetshjelte Garibaldi står i spetsen, ej längre vill låta hålla sig inom de gränser, ministerens mera försigtiga politik utstakat, utan anser tillfallet gynsamt, att fortskynda mot hela Italiens enande och befrielse. Att Rom härvid är första ogonmärket synes af Garibaldis uttryck, att Fraukrike, genom att hålla Rom besatt, gör ett fiendtligt ingrepp i Italiens frioch rättigheter, alldenstund det italienska parlamentet redan proklamerat Rom såsom Italiens hufvudstad. Att af denna torftiga telegramnotis kunna få klart begrepp om förhållandena, är omöjligt, då Cavour har sin hand med i spelet och står som motkämpe mot den i diplomatiska irrgångar så gerna promenerande kejsar Napoleon. Vi tro derföre icke heller, att det är så farligt med schismen mellan Gari