Göteborgsposten – 22 april 1861, sida 1

Ilotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — Huru ser han ut? Jean drog sig ett ögonblick till minnes, hvarefter han gaf ett noggrannt porträtt af den vackra markisinnan d Horbignys tillämnade make. — Det är riktigt! mumlade Fouch och stampade otåligt i golfvet. — Nicolas och Brune påstå, att han varit utmärkt vänlig emot dem, tillade Jean. — Och hvem har fört dem till grefven? — Samme person som vi träffade i går afton på spelhuset i Palais-Royal. Fouch började åter sin promenad. Efter en temligen lång stunds tystnad slog han sig för pannan. En blixt glänste till i hans ögon, hans ansigte, som kort förut var så dystert och oroligt, uppklarnade plötsligt, och ett fint leende krusade hans bleka och tunna läppar. — Morbleu! mumlade han och höjde åter sitt kloka hufvud, grefven och markisinnan skola få veta hvad det kostar att leka med mig! Jag ) Forts. från N:o 1—68, 70—91.