Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 2

stödd mot toilettspegeln, alldeles midtemot markisinnan. M:me dHorbigny satt med fötterna på en kudde och kroppen tillbakalutad i länstolen och lyssnade med tankspridd mine till grefven. Leonard hade slutat coiffuren; men nyfiken att få höra slutet af grefvens berättelse, stannade han qvar i kabinettet, ordnade en hårbuckla här, infästade en blomma der på markisinnans vackra hufvud. — Nå, grefve, ni tystnar ? Fortsätt då... allt detta intresserar mig på det högsta, sade markisinnan. Ni berättar på ett så förtjusande sätt, att jag tycker mig sjelf vara rärvarande vid det skådespel ni skildrar. -Södra delen af hotellet, återtog grefven, hade lidit minst af branden, på denna sida fanns intet fönster i bottenvåningen. efter I afseende på de båda trapporna, var det onödigt ens tänka på att kunna begagna dem; lågorna förhärjade dem ända nedifrån och upp. Första våningen företedde en anblick af den mest rysansvärda förstörelse: andra våningen ensam var: tillgänglig på södra sidan, men man kunde endast komma dit under kamp mot en mångd öfverhängande faror. Camparini sprang först uppför stegen, vi andra följde honom,