Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 2

;dersökningar om Island, dess religion, dess i politiska statsskick och dess offentliga och enskilda lif, samt med ett bihang, som lemnar redogörelse för de gamla nordiska vikingafärderna. Till arbetet äro dessutom bifogade historiska noter och kartor. Den gamla nordiska litteratnren har hittills varit temligen litet känd af engelsmännen utom af några lärda ex professo, som med temligen bristfälliga hjelpmedel studerat den på originalspråket. De odfversättningar af den gamla nordiska litteraturen, som hittills förekommit på engelska, hafva dels varit ganska få och dels icke fullt lyckade. Denna okunnighet, om vår nords äldsta litteratur tyckes dock un hålla på att upphöra i England, och att döma af Times recension af ofvannämnda arbete, tyckas engelsmännen finna sig särdeles anslagna af de gamla skandinaviska sagorna. Niebelungen Lied, Gudrun, Ivein och Vigalois äro bleka och utan effekt i jemförelse med dessa deras stora skandinaviska förebilder, hvilka hafva all en tidig morgondagnings friskhet och klarhet, och hvilka framställa en lika så fullständig skildring af sin tids menniskor och seder, som sjelfva Iliaden och Odyssåen, heter det deri. Den nationalkarakter de framställa utgör dessutom den bästa och käckaste delen af vår egen.. De utgöra en sannare nyckel till den verkliga karakteristiken af den engelska rasen än alla Emersons och Montalemberts spekulationer, och det är svårt att hafva genomläst någon af desamma utan vara medveten af att många gåtor blifvit lösta för en och många svårigheter förklarade. Österrikiska censuranekdoter. I ett af den tyska författaren Castelli utgifvet arbete, med titeln Memoirer ur mitt lif, omtalas, att den österrikiske censorn Hager ej allenast gjorde sina klyftiga utstrykningar i ejelfva skådespelens text, utan äfven i de anmärkningar, som endast rörde skådespelaren. Så t. ex. tålte han alldrig att se orden: Han kysser henne, utan ändrade alltid dessa till: Han ger henne en kyss. Schillers Don Carlos var länge förbjuden att uppföras i Wien, och när direktionen för Burg-theatern slutligen erhöll tillåtelsen, skedde det med vilkor, att prinsen icke fick bli förälskad i sin stjufmoder! I Schillers Röfvarband måste faIren Moor förvandlas till en onkel. Man kan änka sig, hvilket intryck det skulle göra, då Karl Moor utropade: det förfärliga onkelmorlet! Kapucinermunken i Wallensteins läser måste förvandlas till en magistratsperon. En kompositör inlemnade en gång till ;ensuren en sonat, som var dedicerad till Hummels maner; ty äfven musikalier måste indergå censur. Då en föreskrift fanns, enigt hvilken ingen dedikation tilläts om ej lens bifall erhållits, till hvilken arbetet var lediceradt, så fordrade en censor att kompoitören skulle förete det nödiga bifallet af — Iummels maner. Meteorologiska iakttagelser.