Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

nöd vill säga. I städerna, i husen, på gatorna, på landsvägarne, i gropar och bakom häckar ligga lik. Menniskorna hatva släpat sig bort för att söka föda; de hafva afskrapat trädens bark, hafva gräft i den förtorkade jorden efter rötter, hafva tuggat sina egna kläder och hafva slutligen dignat ned. Man finner små barn vid sina mödrars lik; än ser man dem smeka liket för att få föda, än bita de, rasande af hunger, den dödai ansigtet — och det är dock icke det mest förskräckliga. I Indien har visserligen i de trakter, dit hungersnöden icke har nått, någon medkänsla för denna grymma nöd visat sig, dock på långt när icke så stor, som man skulle vänta. Hinduen aktar icke lifvet så högt, att ens ett sådant bortdöende i massa betydligt skulle störa haus sinnesro. I England sjelf dröjde det tillochmed något litet innan man riktigt kom till full känsla af sin pligt; man tänkte kanske äfven att, innan någon hjelp hunnit komma så långt ifrån, skulle de flesta lidande hafva kämpat ut. Men slutligen greps man af olyckans storhet och i påskveckan ställde sig Londons LordMayor i spetsen för en subskription, som på de tre forsta dagarne sammanbragte 20,000 . Ibland de namngifna bidragande var huset Rothschild med 310 ; men en icke namngifven officer hade gifvet mera i det han insände alla de prispenningar, som tillfallit honom vid Hyderabads intagande, nemligen 310 . AÅfven andra än honom lärer det hafva fallit tungt på sinnet att behålla byte från ett land, hvars befolkning håller på att dö af svält. I slutet af förra veckan uppgick den influtna summan till 40,000 2, af hvilken ungefär hälften insamlats i London. Af denna summa är största delen redan på väg till Indien, för att der användas till uppköp och utdelning af föda under lokalauktoriteternas ötverinseende.