Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

——— a signalen med språngmarsch, och från bergshöjderna störtade, som unga vårbäckar öfver klippstalper, de båda kedjearmarne ånyo ned i dalen. Och så gick det åter i sluten ordning framåt till dess man uppnådde den idylliska Delsjön, som spegelblank låg der i morgonsolen, på ena sidan omgifven af alldeles kala bergshöjder och på den andra, såsom den mest pittoreska motsats, af ett högt skogsbeväxt berg, som badade sina fötter i den svala vågen. På en öppen plats vid skogsbrynet, med fri utsigt öfver sjön, gjordes halt och gevären kopplades. Man var nu vid målet för utfarten och öfver en half mil från staden. Ett mera naturskönt exercisfält än denna öppna plats, kunde man knappast önska sig. Hvila! var kommenderadt; men hvila syntes truppen minst af allt tänka på. Gymnastiska lekar arrangerades I genast på ängen, och dervid utfördes rörelser, som kunnat hedra akrobater ex professo. Undertiden svärmade andra omkring på bergssluttningen och återförde som trofer knippor af blåoch hvitsippor samt gageor. Hur dyrköpt en blåsippa kunnat blifva en af de återvändande, kunde man ana, då han i sin ena hand bar en bukett dylika och i den andra en sig ännu vridande grå huggorm med sönderkrossadt hufvud. Äfven sjön måste lemna sin tribut, och med sina