Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

Språkrör från Stockholm. Den 13 April. Det våras allt hvad det hinner, men mid i solljuset och sällheten plåga vi hvarandre med den tvärsäkra spådomen, att det ännt en gång skall blifva fult och kallt och ru skigt — fram i Maj eller så der, då vi eljes hoppades fulla njutningen af den ungdomsfri ska våren, dess sippor och vänliga vindar Dock -menniskan spår endast och rår icke för resten öfver någonting, hon är i all sir makttullkomlighet icke ens sig sjelf mäktig bon beror af gikt och podager m.m. d., ödets lek spelar henne stora spratt, såsom det t. ex nyligen skett med landshöfdingen grefve Sparre Frans II samt mamsell Åkerberg. Efter denna ingress passar det kanhänd: att tala litet om det tillstundande biskopsvale i Linköping. Jag är mycket väl underrätta om de inom detta stift agerande olika parti erna, om deras önskningar och deras kandi dater, iwmen lika litet som de sjelfva kan jag dock på förhand afgöra utgången. En dela det fromma presterskapet vill gerna ha til sin herde den lärde och nitiske Wieselgren som skulle vara en prydnad på östgötarne biskopsstol, äfven sedan smålänningarne glöm honom. En annan del ifrar för den intödd Emanuelsson, som sedan sista riksdagen ickt befunnits så karg och reformatorisk som ma! förut lär misstänkt. En tredje och gansk: ————— ———