Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

under på desamma. Endast sällan komma några underrättelser om dem den öfriga menskligheten -tillhanda förr, än de sjelfva trambära dem. Från d:r Livingstone ha dock nyligen anländt några underrättelser genom den berömde jägaren mr Baldwin, som är den andra hvita man, som ifrån Kap-kusten har trängt fram till Zambesi, och som i det inre af Afrika oförmodadt sammanträffade med den förre resauden. ktwer on äfventyrlig och lycklig jagtfärd, hade mr Baldwin uppnått moselikarsernas land, då hans folk vägrade att följa honom langre, hvarföre han lemnade sina vagnar derstädes och begal sig ensam med sitt gevär, en kompass, en karta samt den af d:r Livingstone utgifna beskrilningen, vidare framåt ull fots för att tränga fram till de at den lörre omtalade Victoriatallen. Hau kom också ull den flod, hvilken de tillhöra, tre mil otvanom fallen. Af intödingarne derstädes blet han mycket noga examinerad i kors och tvärs, och de tycktes högeligen förvåna sig ötver hans uppgift, att han aldrig sett d:r Livingstone, hvars namn mycket tycktes intressera dem, ehuru han kommit dit efter hans anvisning om vägen. Likaså förvånade blefvo de, då de sågo honom kasta sig i floden, ehuru den var full med alligatorer. Vid hans återkomst från fallen togo de honom till fånga. Han förblef tängslad i några dagars tid, då till hans stora förundran d:r Livingstone sjelf anlände, ledsagad af sin broder Charles samt af ett följe af sjuttio mokolos, beväpnade med dubbelpipiga rifle-gevär. Livingstone var då under en resa ull Sekeletu på väg från Tete till Linianti, 76 fotsdagsresor från Tete. De enda djur, som han och hans följe hade med sig, voro två åsnor, at hvilka d:r Livingstone hade haft mycken nytta. Sjell befann han sig vid god hälsa. — Vid detta besynnerliga och aförmodade sammanträffande visade infödingarne ett karakteristiskt drag af sin slughet. Då d:r Livingstone använde sitt bemödande för att befria mr Baldwin från hans fångenskap, hvilket också lyckades, gåltvo de följande förklaring öfver sina motiver för att fängsla honom. Denne man, sade de, kommer hit på det mest besynnerliga sätt, och det första han gör, är att kasta sig i floden, hvilket är detsamma som säker död. Derpå beger han ig till vattenfallen och försöker att taga sin g der, hvarest en apa knappt skulle våga sig fram. Vi voro säkra på att han skulle taga lifvet a! sig sjelf, och så skulle man elfteråt komma och fråga hvar han var, och man skulle icke tro att han omkommit genom eget förvållande, ntan skulle säga att vi vagit lifvet af honom. Derfore togo vi vård om honom, då vi sågo att han sökte sin död. Sedan mr Baldwin blifvit befriad från sin fångenskap, stannade han några dagars tid i sin befriares sållskap, samt begaf sig sedan på återvägen till Kap, dit han äfven snart anlände. Han medförde från d:r Livingstone underrättelsen om några af hans engelska följeslagares död, samt några meddelanden om dennes gjorda upptäckter. Livingstone hade berättat honom att han hade trängt in i Jandet till lat. 149 S. samt hade upptäckt sjön Shirwee, som var 90 eng. mil lång, äfvensom en annan sjö, hvilken enligt beskrifningar, vi