Göteborgsposten – 17 april 1861, sida 1

visst ej ljumma vågor uppfriska den modige, som vågade en lek med egirs döttrar. Efter marschen, exercisen och de nog ansträngande lekarne, manade ändtligen ropet: smörgåsarl till någon hvila. Ett förråd af dylika samt öl var medfördt från staden, och den enkla anrättningen syntes smaka de unga krigarne särdeles väl. Sedan man under muntert glam expedierat densamma, slogs ställning och truppen inmarscherade i skogsbrynet. Här bildades fyrkant och uppställning till gudstjenst. Skön och herrlig var kyrkan. Templets döme, bildad af trädens kronor, genom hvilka himlahvalfvet här och der nedblickade, uppbars af skogens pelar-rader; på afstånd slog trasten sina underbara drillar och rundtomkring knoppades det unga vårlifvet, en löftesrik bild af Sverges blifvande nationalförsvar. I fyrkantens midt bildades af trummorna ett sorts altare, vid hvilket predikanten (som för tillfället utgjordes utaf en bland kompanicheferna) tog sin plats. Sedan en psalmvers var afsjungen, upplästes dagens evangelium och en af Wallins utläggningar öfvei detsamma. Under djupaste ordning och allvar förrättades denna predikan, som slutade med bör och afsjungandet af en psalmvers, hvarefter et! Gud bevare konung och fädernesland! utbringades af befälhafvande officeren. Sedan truppen derefter marscherat ned fram.