Göteborgsposten – 12 april 1861, sida 2

Markisinnan kastade en blick i spegeln och sade leende till kammarjungfrun : — Är Lonard derute: — Ja, madame, svarade subretten. — Låt honom komma in. Kammarjungfrun öppnade en liten dold tapetdörr och genast derpå inträdde vår gamle bekante från Versailleromnibusen, hårfrisören. — Dhonneur! sade han med denna impertinenta ton, som han antagit och med hvilken alla hans kunder öfversågo derföre att drottningen roade sig deråt, dhonneur! fru markisinna, det är verkligen kärleken till edra vackra hästar, som kunnat förmå mig resa hit vid denna timme; och jag har ej heller velat göra er nedslagen med att skicka till er Frmont min förste minister. — Ni vet väl, Lonard, att jag icke vill bli coifferad af någon annan än er! svarade markisinnan. — Alla damer, i Versailles och Paris, säga på samma sätt, och det är mig likväl omöjligt att kunna tillfredsställa dem. Hennes majestät upptager all min tid. Hon kan icke trifvas utan mig . .. Men hvilken coiffure skola vi taga för i afton ? .... — Hvilken ni vill, Lonard. -— Hvart skall fru markisinnan i afton? Superar ni hemma eller borta?