Göteborgsposten – 12 april 1861, sida 2

af 300 rdr för en botanisk granskning af Wettern och dess kuster. Elementar-läroverken. Såsom sökande till den genom kyrkoh. J. A. Bergs befordran lediga adjunktsbeställningen vid härv. högre elementarläroverk hafva inom fatalietiden endast två kompetenta sökande anmält sig: neml.: v. adjunkten härstädes kand. T. Wiberg och v. kollegan i Christinehamn mag. A, J. C. Piscator. Profven böra vara aflagda inom utgången af Maj. Kollegan kand. J FE. Kylander hade försummat att till sin ansökan bifoga behörig meritförteckning och blef på grund deraf förklarad inkompetent. Stiftets folkskolor. Biskopen d:r G. D. Björck har föreslagit, att den af regeringen beslutade inspektionen öfver folkskolorna skall, hvad angår Göteborgs stift, uppdragas åt hrr OC. J. Meijerberg och rektor L. Åberg, med ett arvode af 500 rdr om året för hvardera. Hr Meijerbergs distrikt skulle utgöras af Bohuslän samt stiftets andel at Westergötland, utom Kinds, Marks och Bollebygds härader, hvilka i förening med Halland skulle utgöra det södra, rektor Åberg förslagsvis tilldelade distriktet. Hr Fr. Smetana skulle i tisdags uppträda med 4 st. pianonummer å kgl. teatern i Stockholm mellan tvenne då gifna pjeser. Konungen ämnade bevista representationen. Främmande väntas. Under denna rubrik berättar Nerikes Allahanda i Örebro för d. 10 d:s följande: Göteborgs cellfangelse är öfverfyldt, och då dess öfvertlöd af straffångar icke kunnat få aflemnas på närmare håll, så äro 20 sådana gynnare att hitvänta under denna och följande veckor att förvaras i Örebro läns cellfängelse. Den korresponder ande allmänheten göres uppmärksam på att bref, hvilka inläggas i breflådor på ångfartyg, diligens, jernbantåg, vid postanstalt eller postväg ovilkorligt måste vara åsatta frimärken, för att befordras eller komma adressaten tillhanda. Danska frågan. Hoisteinska ständerförsamlingen har beslutat icke inlåta sig i någon diskussion rörande de punkter i det provisoriska författningstörslaget for Holstein, som omhandla dettas andeli budgeten för 1861 —62. Nu kan kriget stå för dörren, dåj förbundets exekutionstrupper troligen rycka in i Holstein och danuskarne uppställa mot dem en observalionslinie, fullt rustad och färdig att med fosterlandskärlekens glöd försvara mot inkräktande fiende sina fäders tortva. Det är dock att hoppas det Preussen skall, fruktande för de följder som kunna uppstå af elt dylikt steg, undvika att inlåta sig i någon öppen kamp mot Danmark. Den ärelystne fursten i Berlin kan ej vara blind för de faror, som kringhvärfva hans eget rike och hvilka skola alla falla öfver honom om han söker med hertigdömena till utgångspunkt röra upp elden inom Europa. — Inom danska pressen fördes för någon tid sedan en ganska liflig diskussion om danska armeen skulle redan i Holstein motsätta sig exekutionen, för att der vinna några strategiska fördelar, eller först på norra stranden at Eidern sta färdig att mottaga tyskarne. Så länge Tyskland törklarar sig vilja ha ensamt med Holstein att göra, är det ock naturligt att Danmark ej bör förhindra exekutionen derstädes. Så tillvida står äfven Sverige utom frågan, men skulle jemväl Slesvig indragas i hvirfveln, då kan Sverige ej längre stå som en passiv åskådare. Redan i fjol somras förklarade dessutom vår utrikesminister, grefve Manderström, för preussiska hofvet, att svenska regeringen betraktar Eidern såsom Nordens gråns, hvilken derföre ej får öfverskridas. Vi ega, så hemligt som all politik bedrifves i vårt fria land, ingen vetskap om, huruvida denna grefve Manderströms förklaring sedan blifvit modifierad eller ännu eger gällande kraft; men vi antaga detta senare. Då likväl allt hopp ännu icke försvunnit om tvistighetens utjemnande utan oppna fiendtligheter mellan Preus