Göteborgsposten – 12 april 1861, sida 2

Från Utlandet. Det är helt naturligt, att våra blickar med det varmaste deltagande fästas på det olyckliga Polen. Hvarje rörelse, som inträffat derstädes sedan dess delning at de sjelfrådiga furstarne, har känts äfven i Sverige. Det är möjligt, att detta förhållande endast härflutit af vår försmak för det ridderliga och äfventyrliga, för hvarje modig trihetssträfvan; men det är troligt, att vi i detta afseende äfven känt inom oss en oviss, obestämd fruktan för möjligheten af att vårt land skulle komma att dela samma öde som Polen. Lyckligtvis ha förhållandena inom Sverige under isynnerhet senare åren aflägsnat i betydlig mån denna fruktan, genom klassernas så småningom skeende utjemning, landets snabba materiela förkofran och en vaknad fosterlandskänsla, hvilken ej är blind för faran, men just derföre ock skall veta att bekämpa den. Men hvad som varit analogt i detta afseende är tillräckligt, för att tillrycka sig hela vårt intresse, och Polens frihet och oberoende är dessutom en ny borgen för vår egen säkerhet. Kan Polen lyckas rycka sig loss från från Ryssland, på ett eller annat sätt, skola vi ock kunna draga en lång suck af lättnad, befriade tillsvidare åtminstone från stora farhågor för östern. Polens frihet skall jemväl inblåsa nytt lif i Finland... Under dylika omständigheter kunna vi, som sagdt, ej annat än uttala våra varma önskningar för polska revolutionens framgång. Tyvärr tyckes hon dock något aflägsna sig från sitt mål, då hon, såsom senaste underrättelser utvisa, urartat till öppen och blodig revolt. Sistlidne söndag, d. 7:de, strömmade nemligen en ofantlig menniskomassa i Warschau till kyrkogården, der Februarioffren ligga begrafna, och sjöng sorgemessor. Stämningen i staden hade blifvit ytteriigare upphetsad genom underrättelsen om att Mieroslawski landstigit i Spizza i Turkiet. Från kyrkogården hvälfde sig hela den ofantliga massan till ståthållaren furst Gortschakoffs palats, då militär genast skyndade till stället. Fursten utträdde sjelf personligen och uppmanade folket, att förhålla sig stilla och skiljas åt. Då folket svarade, att det skulle aflägsna sig törst när militären äfven gick, bortkommenderades denna, hvarefter alla lugnt lemnade platsen. Men redan följande dagen, måndagen, kommo åter oroligheterna till utbrott. Gårdagens telegram till G.-P. omtalar att flere dödats och sårats. Dessa oroligheter skola säkerligen följas af andra, större, och ryssarne deraf få anledning ytterligare trycka till med soldatesken; och så skall äfven denna revolution, hvars början antog en så lofvande gestalt, måhända äfven undertryckas, om ej torhållandena utifrån komma att gifva den ny kraft att uppträda, imponerande på Ryssland. I så atseende kommer utgången af villervallan i Österrike, att äfven fälla utslaget för polska nationalitetens sträfvan. Det är derföre af vigt att uppmärksamt följa händelsernas gång derstädes. Den 6:te dennes öppnades, såsom bekant, de flesta österrikiska landtdagarne och vi meddelade redan i går i korthet hvad som vid desamma förefallit. Såvidt man häraf kan finna, råder i de tyska kronländerna, med un