Göteborgsposten – 12 april 1861, sida 1

som vill skörda mais; skulle hveteodlaren be: handla jorden så som maisodlaren, skulle har gå miste om sin skörd, och skulle denne åte: behandla jorden på samma sätt som hveteod laren, så skulle det gå honom på samma sätt Det är derföre för uppnåennet af ett mål icke nog att blott vilja och åstunda detsamma; der som vill målet måste äfven vilja medlen, och for att kunna vilja dem, måste han känna dem; han måste ha insigt i sammanhanget mellan olika handlingar och deras verkningar, emellan orsak och följd. Utan större eller mindre grad af sådan är all praktik, all konst omöjlig. Hvarje förfaringssätt beror ytterst på en sådan insigt och kunskap, och det är denna som utgör fostret till vetenskapen och teorien. Detta foster är visserligen ännu icke fullgånget; det lefver sitt lif inom den konst, det praktiska yrke, med hvilket det är förenadt; men förr eller senare skall det skilja sig derifrån för att uppträda såsom ett sjelfständigt väsende. Detta vetenskapens framfödande går dock oftast ganska långsamt och svårt för sig, ty det fordrar en betydligt utbildad abstraktionsförmåga hos menniskorna, eller kanske rättare, abstraktionens utveckling är just sjelf denna födsloprocess. För att förstå detta behöfva vi blott fästa oss vid, huru mången är en snäll hufvudräknare och vid sina dagliga behof löser en hel mängd arithmetiska problemer utan att känna till arithmetikens allmänna lagar och utan att hafva ett klart begrepp ens om att sådana finnas. Hvarje enskildt exempel, så snart deticke är öfver höfvan inveckladt, löser han lätt, men de allmänna lagarne, på hvilka denna lösning beror, dem har han icke reda på; de finnes visserligen inneboende hos honom och han handlar i öfverensstämmelse med dem i hvarje skildt fall, men han är icke medveten om dem såsom allmänna lagar. Så snart detta medvetande vaknar, så snart han kan abstrahera från de enskilda fallen och betrakta dem oberoende af den ena eller andra speciela användningen, då har vetenskapens födelse försiggått, då har den erhållit en skild existens från den konst, den praxis med hvilken den förut utgjorde en kropp och med hvilken den förut lefde samma lif. Vetenskapen blir då den medvetna kunskapen om de allmänna lagarne för företeelserna, för sammauhanget mellan orsak och verkan, och de skilda konsterna, praktiken blir endast det på denna medvetna insigt grundade förfaringssättet för att uppnå det ena eller det andra målet, som man sätter för sig. Så är landtmäteriet numera ett på geometriens allmänna sanningar grundadt förfarande för att få reda på storleken af vissa längder och ytor å jorden, som man önskar erhålla kännedom om; de kemisktteknologiska yrkena äro de på de i kemiens vetenskap innehållna lagarne om kroppars sammansättning och sönderdelning grundade förfaringssätten för åstadkommande af vissa produkter, som man behöfver, o. 8. v. Af de många sträfvanden som menniskan iflats med och af de många konster, åt hvilka