Göteborgsposten – 11 april 1861, sida 2

— —Ä . .— — ——— ——nnkKÄOomuvwoe—— RAUTMAA och kastade omkull den unge mannen: äfven der härjade eldsvådan. Renneville reste sig åter med svedt hår och rusade in oaktadt elden och röken. Han hade knappast tagit ett par steg in i rummet, förrän han utstötte ett skri af raseri. Markisen stod vid hans sida... Midtemot dem låg på en redan till hälften uppbränd säng en liflös kropp utsträckt; de båda officerarne hade för sina ögon synbara bevis på att ett förfärligt brott blifvit här begånget. Denna kropp var de Nohans, rådsherrens mågs ... Ett stort sår gapade på hans bröst, och en ström af blod rann ned på mattan ... Den olycklige hade säkerligen blifvit öfverraskad i sömnen af mördaren, ty kroppens ställning var ännu lugn, och döden måste ha varit ögonblicklig, ty liket bar ej några spår af långvariga lidanden och qval. Vicomten och markisen vexlade en blick med hvarandra, och ett skri af fasa undslapp deras läppar. De hade båda lutat sig ned, för att känna efter om hjerta ännu slog, men der var tyst, arbetet i lifvets verkstad hade upphört. DHerbois och de Renneville skyndade ut ur