Göteborgsposten – 11 april 1861, sida 2

detta rum, som snabbt härjades af elden, hvars härd sjelfva sängen tycktes vara. De båda unga männen bekämpade röken, som uppfyllde korridoren, och ilade mot en annan dörr, samt skyndade in i ett andra rum, Äfven der betog röken dem andedrägten, men förmådde ej hejda dem. Detta var m:me de Nohans. Bädden var tom och orörd; den unga qvinnan hade säkerligen icke legat; men nära intill en halftärd kommod låg en menniskokropp på mattan, hvilken brann endast långsamt och derföre något hejdat lågorna. M:me Nohan låg med tillbakalutadt hufvud, hemskt vanställda drag, uppsvullnadt ansigte och stela ögon, utan att gifva tecken till lif ifrån sig. Ett silkesnöre, som var hårdt åtdragit kring halsen, förrådde hvilken slags död den unga qvinnan undergått. Äfven der funno de båda sjöofficerarne framför sig ojäfviga bevis på ett nytt brott. Renneville förde händerna för pannan. Han kände sitt förnuft vackla och yrseln började bemäktiga sig hans hjerna. Markisen stod orörlig af förfäran, nästan känslolös. (Forts.)