— Om jag upptäckt detta för dig förr, sade ban, skulle du varit mig till besvär i utförandet af mina planer. Jag har sagt sanningen här i qväll, derföre att detta samtal, som upptagits af hertigen af Chartres och hans gäster, skall bli af ofantlig vigt för framtiden, då madonnans son måste inlåta sig i process om arfvet efter Niorres. Du behöfver ej förstå detta, bekymra dig ej derom. Jag har uppgjort min plan; lyd blott. -Men, återtog grefven, hvarföre tala om de trenne äktenskapen? -Hvartill denna lögn ? — Det är ej någon sådan. — Hvad! allt hvad ni berättat? — Har verkligen händt mig. Allt hvad jag sagt är sannt, med undantag af tvenne omständigheter: madonnan är verkligen död; men mina andra hustrur lefva ännu. — Äro de i Italien ? — Den ena befinner sig verkligen i Palermo, i ett kloster; men den andra, den sista . . . — Hvar är hon? — I Paris. — I Paris! upprepade grefven med stigande förvåning. — Ja, och du känner henne.