-— SS — men jag betänkte då ej min vanliga otur: Jag hade ieke rest tio mil i Kyrkostaten, förrän en slägting till min andra hustru kände igen mig och förrådde mig...jag blef arresterad och dömd såsom förra gången. Men jag var fullkomligt lugn. Jag skref till min räddare i Florens, min ryktbare läkare, och väntade tåligt. Ett par dagar förrän afrättningen skulle ske, anlände den förträfflige doktorn till Rom och räddade mig, utan att jag ännu vet huru han betedde sig, äfven deoana gången. — Ah! utbrast hertigen, se, det är en skicklig läkare och jag skulle min själ vilja göra bekantskap med honom. — Ingenting är lättare, monseignenr. — Skulle han vara i Frankrike? — Han befinner sig i Paris. — Och han sköter praktik ? -— Nej! han lefver i lugnet och döljer sitt i Italien ryktbara namn under en anspråkslös, fransk psendonym. — Kortligen, hvad kallar han sig? — Hr Roger. — Kan jag få se honom ? -Redan i morgon, om ers höghet så önskar. — Och han skall försäkra mig, att ni blifvit hängd två gånger. Markisen steg upp, utan att svara, löste