Betjenten försvann och hr Lenoir lutade sig ned öfver sitt skrifbord och skref hastigt några rader. Jacquet inträdde nästan genast. — Ni skall stiga till häst och genast begifva er i väg, sade polislöjtnanten, utan att afbryta sitt arbete. — Hvart? frågade Jacquet. — Först till Arpajon, sedan . . . kanske längre bort. Jag skall gifva er nödiga instruktioner i chiffer. Tag chiffernyckeln n:o 30. — Godt monseigneur; skall jag vara länge borta ? — Jag vet ej; det beror på det vigtiga uppdrag, som jag lemnar er. — Monseigneur torde tillåta mig anmärka, att om jag lemnar Paris, kan jag icke följa affären med... —-Jag skall låta någon annan göra det, afbröt polislöjtnanten; denna resa lemnar enligt min åsigt god vinst. En annan utför ert andra jag, säger ni? Nåväl, er frånvaro skall göra honom upptäckt; ty då ingen vet er ha rest, så skall ert andra jag fortfara att spela er roll och jag skall redan i natt gifva befallning om att arrestera er i Paris. — Ah, jag förstår, inföll Jacquet lifligt ; det hugget måste träffa.