Göteborgsposten – 9 april 1861, sida 2

hand visste skulle komma att lemnas åt polislöjtnanten. Lenoir tog Fouch för en agent åt hertigen. — Jag skall ha reda på sanningen! utropade löjtnanten, och denna komplott skall tillintetgöras, jag svär det! Han tog derpå åter brefvet och började med ännu större uppmärksamhet ånyo genomläsa det. XIII. De båda agenterna. När hr Lenoir slutat sin läsning, eftersinnade han en lång stund, men innan han åter lade ihop brefvet, tog han ett ytterligt tunnt papper, lade det på brefvet och dekalkerade noggrannt skriften. Sedan han lagt detta papper i en låda och åter satt brefvet i sitt forna skick, drog han på en af klocksträngarne. Vi säga klocksträngarne, ty öfver polislöjtnantens skrifbord hängde sex dylika strängar, af hvilka hvardera hade sin särskilda bestämmelse, ty de voro alla af olika färg. — Jaequet! sade Lenoir lakoniskt till en betjent, som inträdde genom en dörr midtemot den, genom hvilken kuriren kommit in.