Lenoir öppnade en låda i sin ) byrå, tog fram en rulle guldmynt och lade den på bordet. Kuriren inträdde: han var i riddrägt. Han närmade sig polismästaren, helsade och lemnade honom ett bref, utan att säga ett ord. Det var samma bref, som grefve de Sommes kort förut lät prinsen underteckna. Hr Lenoir tog brefvet med ena handen och kastade med den andra guldrullen åt kuriren. Picard stoppade hastigt penningarne i fickan, bugade sig och gick ut. Så snart han blifvit ensam, låste Lenoir snabbt igen dörrarne och gick tillbaka till sitt skrifbord, vid hvilket han satte sig. Ett parfymeradt vaxljus brann i en dyrbar stake. Lenoir tog upp ur en låda ett smalt, långt och tillplattadt instrument, som han stack in i ljuslågan. Derefter borttog han sigillet med en skicklighet, hvilken tillät honom åter försegla det, utan att efterlemna det minsta spår deraf. Sedan detta var gjordt, tog hr Lenoir det i kuvertet inneslutna papperet, öppnade och läste det med mycken uppmärksamhet. — Hertigen af Chartres är inblandad deri! utbrast han och slog sig för pannan. Jag var säker derom! Öfverallt, hvarifrån något hugg måttas åt drottningen, finner man en hand, van