Göteborgsposten – 5 april 1861, sida 2

— Konungen har åter i dag talat med mig om de hos hr de Niorres föröfvade brotten, sade han. Hans majestät sökte ej dölja sitt missnöje. Vi måste ovillkorligen få någon upplösning på gåtan, Jacquet; jag har lofvat konungen det. Dessa brott och den hemlighetsfulla affären med det diamanthalsband, som Boehmer påstår sig ha sålt till drottningen, sätta mitt inflytande vid hofvet på spel. Jag vill ej dölja det för er, Jacquet, jag står vid randen af en afgrund, och då jag faller, skola mina polisagenter ej heller kunna hålla sig uppe. — Min tillgifvenhet för monseigneur behöfver ej det personliga intresset, för att vara fast, sade agenten med en bugning. — Vi måste till hvad pris som helst tillfredsställa konungen; framgången af våra kombinationer i en af dessa affärer skall vara oss till nytta, om vi misslyckas i den andra. Affären med halsbandet är af stor vigt, men den är ännu så mörk och intrasslad, att vi ej kunna boppas så snart få tag i trådarne dertill; dessutom kunna vi endast med den yttersta försigtighet rycka löst mot en prins af Rohan. Niorresska saken är lättare att taga reda på; der äro vi mindre besvärade. Kortligen, vi ha spår. Jacquet svarade icke. (Forts.)