Göteborgsposten – 30 mars 1861, sida 2

Från Utlandet. Vid franska lagstiftande kårens diskussioner har i det hela ändock något skymtat fram om regeringens afsigter. Bland annat har ministern Billault redogjort på visst säft för regeringens ställning till Rom, 1 det han bemött Jules Favres af oss förut meddelade föredrag, Ministern yttrade hufvudsakligen följande: Situationev är invecklad. ena sidan har en stor politisk framgång vunnits i Italien, å andra sidan är påfvens verldsliga makt undergräfd och hotad. Regeringen vill hvarken uppoffra påfven för italiens enhet eller Italiens för påfven. Regeringens åstundan är, att försona dessa tvenne intressen. Den i Villafranca föreslagna kombinationen var den sanna lösningen af problemet, men den bifölls icke. Andra lösningar hatva äfvenledes förkastats. Vi måste underhandla med påfven och konungen af Piemont. Vi måste fästa afseende vid befolkningarne, och vi måste äfven fästa afseende vid England och Österrike. Svårigheter förete sig öfverallt. Frankrike kan icke med våld påtvinga folken sin vilja. Påfven tillbakavisar hvarje underhandling. Romerska hotvet är offer för intriger; ett franskt och ett anti-franskt parti befinna sig der midtemot hvarandra. Ministern ingick derefter i några närmare detaljer om en depesch från hertig de Gramont, hvari denne säger sig ha förebrått kardinal Antonelli för att ha velat förklarat hertigens uppgifter från Rom vara osanna, och slutade med orden: Vi äro korsfararnes söner. Våra soldater stå i Syrien, Kina, Japan, öfverallt der den katolska trons intressen måste försvaras. Men vi äro även 1789 års barn. Frankrikes flagga skyddar tro och frihet. Såsom bekant, förkastades det af Jules Favre gjorda amendementet med 246 röster mot tem. Den 23:je främiemnades adressen till kejsaren af en deputatioun, vid hvilket tillfälle kejsaren yttrade, att han, oaktadt förhandlingarnes något häftiga karakter, icke beklagade, det kammaren sysselsatt sig med den utländska politiken. Dylika debatter upplyste landet, utav alt derföre oroa det. Han skulle alltid känna sig lycklig af att öfverenstämma med lagstiftande kåren. Vi ha på lika sätt framgått ur folkets val, fortfor han, låt oss derföre, besjälade af samma känslor, verka i förening med hvarandra för Frankrikes storhet och lycka. Parisertidningen Opinion Nationale innehåller en märklig artikel om lagruiftande församlingens upplösning, hvari det heter att församlingen ej längre molsvarar franska folkets behot och ställning, och att den nya af partierna temligen klart och tydligt betecknade situationen kräfver nya män. Från Polen låter det nu mera fredligt än hvad senaste posten gaf oss anledning tro. Ryska kejsaren tyckes vilja alldeles lösslita sig från det gamla, envisa äkta ryska partiet, för hvilket envälde är idealet af statsform och dess upprätthållande med vapenmakt och förtryck någonting fullkomligt lagligt och alldeles i sin ordning. Kultusministern Muchanoff, hvars famösa cirkulär vi för några dagar sedan meddelade, har nu på borgarenas begäran blifvit afskedad ur statens tjenst, och bar underrättelsen härom mottagits af folket med iNifligt jubel. Furst Gortschakoff skall deremot fortfarande qvarstanna såsom ståthållare i Polen, hvarjemte det ånyo påstås, att kejsar