Göteborgsposten – 30 mars 1861, sida 1

bit; vidare har jag icke att säga. Han slapj med ett mycket mildt tängelse, från hvilke Februarirevolutionen befriade honom. Prinsen insattes, såsom bekant på slotte Ham, men undkom, och i Februarii dagarne återsågos de två vännerna 1 Paris. För att icke förorsaka den provisoriska regeringen förlägenheter gaf prinsen efter för dess ut talade önskan och vände tillbaka till London: men Persigny stannade qvar i Paris och verkade rastlöst för prinsens val till president, och då detta uppnåtts, generade han sig icke, utan sade som officer i nationalgardet i republikens tjenst: I femton års tid har jag förutspått det; min furste blir kejsare, och jag blir hans minister. — Naturligtvis var Persigny icke blott invigd i alla planer och förberedelser för statskuppen, utan deltog äfven 1 dess utförande. Natten emellan d. 1 och d. 2 December 1851 väckte han öfverste Espinasse med dessa ord: I morgon är ni brigadgeneral och prinsens adjutant med 30,000 fres lön; här är 100,000 fres i banknoter och det finnes mera der, hvarifrån dessa kommit. General Espinasse utgöt vid Magenta allt sitt hjertblod öfver denna fläck. Det finnes många transka officerare, för hvilka Persigny samma natt skall hafva gjort en likadan aftvärtning nödvändig. Då morgonen inbröt bestrålade den uppgående solen upptyllandet af Persignys mångåriga spådom, Prinsen var absolut herre ötver Frankrike, och Persigny trädde ottleielt in bland herrskarens rådgifvare. Som sådan har han haft den taksamma rollen att representera kejsardömets liberala sida. Man kan icke heller neka att den tillkommer honom i öfverensstämmelse med hans program af 1833; det var han, som skulle vara gesandt i England, då folkfriheten syntes komma att styrkas genom de begge ländernas allians, och han skulle afträda och lemna rum för Pelissier, när kejsardömet med ett mörkt och despotiskt utseende drog sig tillbaka inom sig sjelf. Slutligen var det han, som skulle vara minister för att genomföra en parlamentarisk reform och officielt uttala sin glädje öfver prins Napoleons manifest. Men med all hans liberalitet, alla hans planer för föorbättrande och framåtskridande får man dock icke glömma, att han på samma gång är den, som ända intill det yttersta vill hålla fast på kejsarens makt, och att det är han, som yttrat: Skola vi blifva tvungna att bege oss bort härifrån, så skall det bli i ett fyrverkeri.