Göteborgsposten – 30 mars 1861, sida 1

(Efter ew utländsk blad.) Den nuvarande transka inrikesministern, Jean Gilbert Victor Fialin, som efter en gammal förglömd familjetitel upptagit namnet de Persigny, och som sedan har blitvit gretve de Persigny, intager en egendomlig plats i afseende på den allmänna opinionen i Frankrike. Medan såväl liberala som legitimister djupt hafva antingen hatat eller föraktat deltagare i statskuppen af den 2 December 1851, och medan folket i allmänhet åtminstone icke hyst någon särdeles aktning för dem, betraktar man Persignys hela uppträdande såsom foranledt af kärlek till Louis Napoleon samt öfverser på grund at denna känsla med en hel mängd handlingar. Han är på visst sätt det andra kejsardömets general Bertrand, blott med den skilnad, att han har begynt i sorg och till dato slutat i glädje; han delade prins Napoleons bekymmer och hans nöd och står nu med honom i de gyllene kejsaresalarne. Till denna allmänhetens uppfattning af Persigny har George Sand troligtvis icke så litet bidragit genom att 1 sin Histoire de ma vie omtala Persigny (1835) såsom en enthusiast, som en menniska, som har den lyckan att tro på något i denna verlden. Från första början var dock Persigny icke fullt säker på sin sak och vacklade i sin tro, hvilket kan förklaras deraf, att det var en lång tid, som namnet Napoleon tycktes vara alldeles trängdt tillbaka från verldshistorien. Han föddes under det första kejsardömets mest lysande tid, år 1808, och hans fader stupade såsom officer i slaget vid Salamanca. Den unge Persigny blef husarofficer och deltog 1830 i en militärrörelse i Pontovy, som stod i sammanhang med Julirevolutionen ; men han ville dock icke hafva familjen Orleans på tronen samt uppträdde derlöre såsom republikan och erhöll för den skull atsked samt slöt sig så åter till det bourbonska partiet. All denna oroliga oppositionslust fick först år 1833, likasom genom en uppenbarelse, en bestämd hällpunkt. Persigny hade gjort en utlygt till Baden, och då han for framåt längs ——