Göteborgsposten – 26 mars 1861, sida 2

ide Niorres, hans svägerska, hr och m:me de Nohan församlade i salongen intill matsalen. Klockan hade nyss slagit nio och rådsherren hade befallt, att måltiden skulle uppskjutas något. Blanche, Lonore och m:me de Versac saknades. — Således, min tante, sade m:me de Nohan till m:me de Niorres, vilja Leonore och Blanche gå i kloster? — De hafva bedt mig, att jag skulle låta dem tillbringa någon tid på en helig tillflyktsort, svarade rådsherrens svägerska, och jag har bifallit denna deras önskan, hvilken tyckes mig vara mycket klok. — Det är också det bästa man kan göra i vår nuvarande belägenhet, sade hr de Niorres. — Jag skall derföre ock, tillade m:me de Niorres, redan i morgon föra dem till det fromma ställe, de åt sig utvalt. Rådsherren hade stigit upp från sin stol och gick med synbar oro några slag genom rummet. — M:me de Versac dröjer länge, sade han. — Hon sade mig likväl, när hon for, att hon skulle vara tillbaka vid suptdags, svarade m:me de Nohan. — Ah! inföll m:me de Niorres, jag hör en vagn rulla på gatan.